PRESS

Taggade skådespelare läste igenom manuset till Ett bloss i natten

Trettiotalet personer samlades i Hälsinglands museum på torsdagskvällen för att läsa igenom manuset till Ett bloss i natten, den tredje och avslutande delen i Scenplats Hudiksvalls lokala musikteatertrilogi.

De båda tidigare föreställningarna, 1721 och Forsablått, har dragit fulla hus och nu är det alltså dags igen. Denna gång kommer föreställningarna att visas inne i Allaktivitetsfabriken på gamla Hiab.

– Vi blir den första produktionen inne på gamla Hiab, och det känns riktigt bra. Det är en jättebra lokal för oss, säger Cecilia Olsson, regissör och manusförfattare.

Ett bloss i natten utspelar sig närmare i tid jämfört med de båda tidigare uppsättningarna. Publiken kastas in i brinnande krig. Året är 1945 och ute på havet flyr ingermanländska flyktingar Finska bukten mot den svenska kusten. Ingen vill veta av dem. De är hatade av ryssarna, av finnarna och av tyskarna. De är fråntagna sitt eget land och språk. Överallt ser man dem som fienden. Många har fått sätta livet till.

Hoppet står till Sverige. Flera båtar överfulla av barn, kvinnor och män korsar havet. I det hårda vädret klarar sig inte alla båtar. Många slukas av vågorna och människorna ombord fryser ihjäl och drunknar.

Men de 131 människorna ombord på den båt som Ett bloss i natten handlar om överlever. De räddas mirakulöst på Trettondagen 1945 tack vare en uppmärksam lots på Hölick. Första akten handlar om hur de räddas och får hjälp av Hudiksvallsborna att komma till Läroverkets gymnastiksal, där de får värme och mat.

– Det finns bilder på hur det såg ut i Läroverkets gymnastiksal under de två veckor då flyktingarna bodde där, berättar Cecilia Olsson. Det var madrasser överallt. Lottakåren styrde upp det praktiska, med kläder som lämnats in och gamla som brändes, hur barn och kvinnor fick sova i ena delen av salen, och män i den andra.

Musiken kommer även denna gång att ha en betydande roll genom föreställningen. Kristofer Sundman komponerar musiken och Ulrika Beijer producerar. Det är i stort sett samma produktionsgäng som tidigare. Alla utom en ljusdesigner från Vadstena kommer från Hudiksvall. Även skådespelarna, även om alla roller inte är satta ännu.

– Vi brukar säga att vi är närodlade, ekologiska och kravmärkta på det mesta när det gäller våra produktioner, säger Ulrika Beijer.

I andra akten lär vi känna människorna bättre. Hur samspelet mellan flyktingarna och lokalbefolkningen fungerar. Det blir både spänning och kärlek. Det är imponerande hur enkelt det går att ordna bostäder och jobb tack vare ett fint samarbete. Det tar bara ett par, tre veckor så har alla fått hjälp. Hela handlingen bygger på verkliga händelser och verkliga personer.

Öppen repetition av Forsablått lockade stor publik

På torsdag kväll höll Scenplats Hudiksvall dörrarna öppna under repetitionerna av Forsablått, den andra delen i trilogin om Hudiksvalls historia, som efter fjolårssuccén 1721 nu säljer fulla hus. Salongen på Hudiksvalls teater sjöd av nyfikenhet och spänning bland publiken, som fick följa regissören Cecilia Olssons arbete med att få ut det bästa ur skådespelarna.

Magnus och Marie Aretorn från Hudiksvall är två av besökarna. Ingen av dem har varit med under en öppen teaterrepetition förut.

– Det är otroligt intressant att se repetitionen och se hur Cia agerar. Hon är ju väldigt rak och ganska hård mot skådespelarna, men hon har helt klart rätt kvalifikationer för vad som krävs av en bra regissör! De är imponerade.

Magnus Aretorn, som just har sett scenen mellan de båda förälskade ungdomarna Sten Rask (Jesper Nilsson) och Maria Rotter (Rebecka Vittesjö), avslöjar att han bär på en dröm om att vara med i nästa teateruppsättning, Ett bloss i natten. Han skrattar och säger:

– Ja, då vill jag vara med, men bara om jag får pussas på riktigt!

Louise Jonsson och Susanne Sundberg, även de från Hudiksvall, är två andra besökare i publiken den här kvällen. 

– Det är lite spännande att få vara med om det här. Man blir så intresserad av själva historien när man följer de olika scenerna. Vi såg 1721, och nu är man ännu mer taggad att se Forsablått.

Det är många scener som skådespelarna får ta om och om igen. Vissa scener är allvarliga, som den mellan fabrikschefen Primaveri (Börje Olsson) och Axel Leman (Östen Eriksson), även om det blir ett och annat skratt mellan omtagningarna – något som verkar gå hem hos publiken. Andra scener är spännande och romantiska. Och Cecilia Olsson lotsar publiken mellan scenerna så de förstår hur de hänger ihop.

Efter paus tar Ulrika Beijer, producent och sånginstruktör, och Kristoffer Sundman, kompositör, vid. Det är dags för de musikaliska repetitionerna för kvällen. Upp på scenen går skådespelare som deltar i ett textilarbetarmöte i Stockholm och tar plats på stolar intill varandra. Några av dem är riktigt upprörda över att de har så dålig lön.

Kristoffer Sundman berättar för publiken hur låten kom till:

– Beställningen av den här låten var mer specifik än många av de andra (skratt). Den skulle sluta med kaos och sedan skulle det bli tvärtyst. Hur skulle jag få till ett kaos?

De börjar sjunga. Lite i disharmoni. En stämma växer till fyrstämmigt. Inga instrument, bara deras röster, hörs. Till slut är det väldigt rörigt och upphetsad stämning. De sjunger högt, högt:

– Vi har rätt till samma lön för lika arbete!

Kaos har brutit ut. Målet med låten har uppnåtts.

Barnen, en central roll i Forsablått

Inästan tre timmar har de suttit stilla och lyssnat på genomläsningen av manuset till föreställningen Forsablått. Två av dem har visserligen varit delaktiga; Abbe som spelar Sten Rask och Maria som spelar Maria Rotter. De har båda läst replikerna för första gången. Charlotte och Viggo däremot har bara suttit stilla och lyssnat. Det märks när jag träffar dem direkt efteråt. Det riktigt spritter i benen på dem och det formligen bubblar ur deras fyra munnar – samtidigt! Men de är glada och nyfikna, precis som barn i årskurs fem brukar och ska vara. Det märks inte att klockan börjar närma sig tio på kvällen.

Ögonen lyser på dem när de berättar om hur det känns att få vara en del av föreställningen Forsablått.

– Det är kul, men jobbigt. Jag höll nästan på att somna, säger Viggo.
– Men vi har fått en chans. Det känns pirrigt i magen!

Deras klass har följt projektet Forsablått ända från början. De har tillsammans med skolans och museets pedagoger, ideella krafter från Forsa Hembygdsförening och Scenplats Hudiksvall lärt sig massor om linets historia i Forsa under hösten och våren. Bland annat har de varit ute på byvandring med museipedagogen Lars Berglund och deltagit i dramaworkshop om historien som är kopplad till Forsablått. De verkar överens om att det är ett bra sätt att lära sig historia på.

– Det blir roligare med skolan när man får göra saker på riktigt. Jag tror man lär sig bättre också, säger Charlotte.

Abbe och Maria har en väldigt central roll i föreställningen. Publiken får vara med om när de möts för första gången, då Maria som barn till arbetskraftinvandrande föräldrar från Böhmen kommer till Forsa och möter Forsasonen Sten. Språkförbistringen är stor men på barns vis löser de kommunikationen och en livslång vänskap uppstår. I andra akten möter vi dem som förälskade vuxna, men då spelas de av några äldre skådespelare.

– Mm, det är ju tur det, säger Abbe och alla skrattar…
– Jag älskar teatern, säger Maria. Det här gör vi inte för pengarna, utan för att det är kul, menar hon.

De verkar fullt medvetna om att det kommer att kräva mycket tid och jobb av dem, även om ingen av dem var med i föreställningen 1721 eller har erfarenhet av någon liknande stor teaterproduktion. Men Maria berättar att hon har jobbat med dockteater i Tyskland och Charlotte säger att hon har varit med i några lokala dansföreställningar, så de vet hur det kan kännas att stå på en scen. 

– Jag får hoppa fotbollen i vår, men det är det värt, menar Viggo. Han berättar också att några i klassen är avundsjuka för att just de här fyra barnen fått chansen att vara med i ensemblen.
– Men alla kan ju inte vara med, det förstår nog alla, och Cia valde oss fyra.

Hela klassen ska självklart få se den färdiga föreställningen Forsablått. Liksom väldigt många andra barn och ungdomar i Hudiksvalls kommun. 1250 elever närmare bestämt.

Startskottet för Forsablått

Kvällen för kollationeringen, den första genomläsningen av manuset, har samlat ett fyrtiotal besökare i Hälsinglands museum. Där är skådespelare, barn, föräldrar och yrkesverksamma, som på olika sätt ska arbeta med Forsablått, uppföljaren till musikteaterföreställningen 1721 och den andra av tre nedslag i Hudiksvalls historia, producerade av Scenplats Hudiksvall.

En trappa upp i museet pågår en utställning om det lokala linets historia, och där samlas alla. Lars Berglund, museipedagog, visar runt bland redskap, material och fotografier. Han berättar bland annat en historia om gurkor som kvinnorna som jobbade på Holma Helsingland odlade i fönstren i fabriken och sålde för att ha råd att investera i en Moraklocka – för att de inte litade på förmannens klocka! Och vi lär oss att rabbla ”linorden”: rycka, repa, rota, bråka, skäkta, häckla.

Stolta medarbetare på linspinnerifabriken

På en stor väggbonad står kvinnorna uppställda för fotografering inne på fabriken. Många av dem kommer från enkla förhållanden, och har på fabriken för första gången fått en egen identitet och, med den, stolthet. Där finns Bricken Sand, hasplerskan i berättelsen i Forsablått, som var mormor till ägarinnan av fabriken idag, Margareta Larsson. En hasplerska arbetade vid de maskiner som lindade upp garnet till härvor.

Lars Berglund berättar vidare om Maria, en kvinna från Böhmen i Tyskland som kom till Forsa 1908. Då hade hon redan arbetat många år vid spinnmaskinen. Det blev 66 år (!) totalt. Med henne och andra arbetsinvandrare kom kunskapen om linproduktionen till Forsa.

Med historien ekande i öronen och tagna av de starka berättelserna, förflyttar sig alla ned till caféet på gatuplan, där man bänkar sig runt ett långbord och får manuset till Forsablått i sina händer. Det ligger förväntan i luften.

Tjugo föreställningar där allt utspelade sig på riktigt

Projektledarna Cecilia Olsson och Ulrika Beijer hälsar välkomna och presenterar arbetet med Forsablått och vilka som finns med i produktionen.

– Vi ska ge totalt tjugo föreställningar. 1250 elever ska få se föreställningen. Och självklart blir det flera föreställningar för allmänheten, berättar Cecilia Olsson, som förutom projektledarskapet också är manusförfattare och regissör till Forsablått.

Föreställningen ska visas i de lokaler där historien utspelade sig på riktigt för omkring hundra år sedan, i de vackra tegelbyggnaderna på Holma Helsingland i Forsa. Lokalen för själva föreställningen är utmanande och lite i minsta laget för en produktion av detta slag. Men med kreativa människor i teamet och smarta lösningar sceniskt kommer det att fungera.

– Det är en läcker lokal och när man flyttar publiken till en plats de aldrig varit i tidigare kommer den att bli hänförd, lovar Sophie Knapp, som ansvarar för scenografi, rekvisita och kostym.

Hon kommer att jobba med abstrakt rekvisita i stället för att ta in stora maskiner på scenen.

– Vi ska jobba med ljudet av maskinerna och med stora ljussatta tyg som visar olika rum i föreställningen. Kostymen spänner över många år, från slutet av 1800-talet fram till 1945, och därför kommer vi att bygga lager på lager i kostymen.